kalorimonstret

Jag har märkt en sak med mig själv. Jag har otroligt svårt att släppa taget. Vill inte inse att folk kanske inte orkar med mig längre. Vill inte acceptera att man måste glömma av och gå vidare. Detta är otroligt svårt för mig, och jag förstår inte varför!

Dessutom känns det som om jag kommer typ bli deprimerad. Det verkar gå så jävla bra för alla hela tiden, med typ kärlek. Själv hittar man aldrig någon medan alla andra har kravlat sig upp ur den sega singelsörjan ligger jag själv kvar där och plaskar. Hmm, undrar om ni förstår vad jag menar? Hoppas det.

Nej, mina vänner. Nu ska jag svälja mina finnpiller och gå till sängs. Eller, lägga mig i sängen och kika på Desperate. Som vanligt. Kram!




Någon som jag dock vägrar att släppa taget om eller förlora kontakten med är Ella. Hon är så fruktansvärt rolig, vi måste träffas snart igen! Bilderna är tagna för ett år sedan.